Gästinlägg av Lotte Mjöberg, journalist
Det går långsamt att bygga upp bra saker, men fort att rasera dem.
Ralph Rentzsch var chefredaktör och ansvarig utgivare för Jämtlands Tidning i tio års tid. Jag var lokalredaktör på tidningen, ett flertal av de åren.
Det var intressanta år på tidningen: givande alltid, underbara ofta och utmanande ibland. Ralph och jag hade våra duster, men alltid med ett bra resultat som följd. Han är en sann publicist av den gamla stammen. Alltid intresserad av nyheter och händelser, med läsarnas bästa hela tiden för ögonen och ett tydligt ledarskap.
Under åren där byggde jag upp ett enormt kontaktnät i flera kommuner och fick på så sätt ovärderliga tips som sedan Jämtlands Tidning blev först att publicera, före all konkurrerande media. Det var ofta telefonen ringde på kvällarna och någon ville berätta något tips för mig. Eller att någon kom fram när jag var och handlade på ICA, eller tankade med Jämtlands Tidning-bilen… Men det hände också att någon skruvade bort muttrarna på hjulen till min bil en natt… Och att en kommunal chef ringde sent en kväll och skällde ut mig, uppenbarligen berusad…
Det blev ett stort antal unika avslöjanden genom årens lopp. Många gånger innan officiella pressmeddelanden skickades ut och många av dem plockades snabbt upp av konkurrerande media i Jämtland och i några fall även av riksmedia.
Ralph gav oss lokalreportrar frihet under ansvar, han litade på vår förmåga. Sporrade oss till att göra uppföljningar, att se allting ur läsarperspektivet och förstå vad prenumeranterna var intresserade av. Men mina hemtrakter drog och det var med sorg i hjärtat jag berättade för Ralph att vi skulle sälja gården i Offerdal och flytta hem till Öland. Ralph tog det lättsamt – ”Du kan ju jobba därifrån i dagens digitala värld”, sa han bara. Och det gjorde jag i närmare ett år. Det fungerade överraskande bra! Han hade rätt, så klart. Faktiskt såg jag vissa saker som exempelvis kommunpolitik, betydligt klarare när jag såg dem på långt håll. Det blev också lättare att med all min förförståelse skriva om de kontroversiella ämnena på ett neutralt vis. Så telefonen fortsatte att ringa och jag jobbade glatt på.
Det vill säga tills det blev ny ägare och ny chefredaktör.
Tonen förändrades då, det var mycket tydligt att kvasten skulle gå.
För min egen del exempelvis, skulle jag inte få jobba självständigt längre utan redogöra i detalj vad jag ville skriva varenda artikel om. Och när jag snällt gjorde det några gånger, fick jag alltid exakt samma svar av den nye chefredaktören: ”Det där kunde vi på centralrektionen själva grävt fram, så det behöver inte just du skriva”. Att försöka reducera mig till en gratistipsare var förstås fullständigt oacceptabelt. Blev det några publicerade artiklar från ”centralredaktionen” av dessa mycket bra artikelidéer? Nej, självklart inte. Men mig fick de bort. Att man idag kan jobba från olika platser har tydligen gått den nuvarande ledningen fullständigt förbi.
Ja, både Ralph och jag är borta från tidningen numera. Jag får förstås fortfarande unika tips av jämtar som inte förstått att jag slutat på Jämtlands Tidning. Senast bara häromdagen faktiskt, det var en verkligt intressant sak som jag skulle få bli först med… Men skulle jag bli en gratistipsare till den nuvarande chefredaktören? Aldrig i glödheta.
De som hör av sig till mig klagar förstås också mycket på dagens Jämtlands Tidning, ja en ville t o m kontakta Konsumentombudsmannen. Jag kan inte annat än hålla med dem, för jag kan inte på något sätt försvara dagens Jämtlands Tidning. Den har blivit en fullständigt obegriplig produkt i vilken jag efterlyser publicistisk kärna, kompetens och känsla.
Och detta med att Jämtlands Tidning har gått från att vara opolitisk till att verka för en politisk linje som i mitt tycke är ännu mörkare än det mörkblåaste, har jag inte ens hunnit beröra i detta gästinlägg. Jag ser dock att Ralphs gamla fras fortfarande står kvar på förstasidan: ”Tidningen är politiskt obunden men engagerad i länets utveckling!”. Absurt!
Det går långsamt att bygga upp bra saker, men fort att rasera dem. Det finns det många exempel på genom tiderna. Nu ingår Jämtlands Tidning i denna sorgliga samling.
Lotte Mjöberg, journalist