Vi har en situation där journalister och medieföretag befinner sig under attack från de mest oväntade håll.
Att publikationer på högerkanten som Bulletin, Kvartal och Magasinet Konkret attackerar olika gammelmedia och public service är väl inget oväntat.
Där är ju affärsidén att framstå som de som lyfter fram ¨sanningar¨ som mörkas för allmänheten.
Mer märkligt blir det när moderaternas vice partisekreterare ringer ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter och även chefredaktören på Västerbottenskuriren, Marcus Melinder för att klaga på namnpubliceringen av migrationsminister Johan Forsell i turerna kring hans sons högerextrema engagemang.
Då har man inte fullt ut förstått den fria pressens roll.
Eller när utrikesministern attackerade nyhetssajten Blankspot kring deras granskning av journalisten Joakim Medins frisläppande från Turkiet.
Orden hon använde var konspirationsteori och desinformation.
Att en fri press granskar makten är precis som det ska.
Att makthavare blir upprörda över att granskas är inte heller konstigt.
Det nya nu är att man går till direkta angrepp på enskilda nyhetsmedier och journalister.
Att så sker är naturligtvis inte acceptabelt.
Är det fel i rapportering då vänder man sig till ansvarig utgivare för att få rättelse.
Sker inte det kan man vända sig till Medieombudsmannen och i förlängningen till Mediernas Etiknämnd.
En intressant utveckling är hur myndigheterna bygger upp sina kommunikationsavdelningar.
Avdelningar som används både för att mata medierna med positiva nyheter kring verksamheten och också som ett värn mot obekväma granskningar.
Vi har under några veckor kunnat följa hur avgående statsepidemiologen Magnus Gisslén kritiserat sin gamla arbetsplats Folkhälsomyndigheten i olika medier.
En del i kritiken var avsaknaden av medicinsk kompetens i ledningen.
Vad man däremot har är en kommunikationsavdelning med 40 anställda!
Vi kan jämföra det med Myndigheten för psykologiskt försvar som totalt sysselsätter 80 personer.
Där finns naturligtvis några kommunikatörer.
Vad som inte finns och något som Psykologtidningen uppmärksammat är psykologer!
Men varför ska det finnas sådana på en myndighet som sysslar med psykologiskt försvar?