Läser den senaste ledaren av chefredaktör Simon Gunnholt i Jämtlands Tidning.
Där slår han sig för bröstet och berömmer sig själv och tidningen.
Och det måste han väl få göra.
Han skriver om tidningens satsning på lokalredaktörer.
Jo, den känner jag till. Det var det som var själva grundidén när jag startade tidningen!
Nu var det väl inga bra exempel han tar upp.
Det hade väl varit obegripligt om man inte gjort allt för att bevaka nyheten om Zepros flytt från Bispgården.
Ett otroligt hårt slag mot orten och mot hela Ragunda kommun när det gäller arbetstillfällen som försvinner.
Att man har en lokalredaktör på orten är väl bra med tanke på att man får stöd på 600 000 kr per år till just det.
Nu är ju uppföljningen av vad som händer i Bispgården usel.
Senast något publicerades var den 27 januari.
På en vecka har alltså inget alls hänt att rapportera kring det allvarligaste som inträffat på orten i modern tid?
Sedan drar han upp historien om fjällkorna som avlivats av Länsstyrelsen.
Där tycker jag att det roligaste är början på artikeln där man redovisar svar från just Länsstyrelsen.
Den börjar så här!
¨Jämtlands Tidning arbetar efter konceptet att båda sidor ska få göra sig hörda. ¨
Det ingår liksom i normal journalistik att alla parter får möjlighet att uttala sig och ska väl inte behöva understrykas.
Sedan skriver Gunnholt om tidningens bevakning att vi kommer att göra det utan skygglappar.
Det innebär ibland att vi trampar myndigheter, politiker och andra makthavare på tårna.
Gunnholt har i flera ledare framskymtat att olika svenska medier mörkar sanningen när man rapporterar om olika saker.
Med tanke på att det finns en bakomliggande historia när det gäller fjällkohistorien som är nog så intressant men som inte redovisas så är jag förvånad över att han inte publicerade det när sanningen ska fram?
Jag byggde upp tidningen för att just bedriva lokaljournalistik.
Opolitisk sådan!
Därför skär det i hjärtat att tidningen blivit en politisk megafon i viss riktning. Utan att man faktiskt anger detta.
Noterar att trots chefredaktörens stora ord man inte har lokalredaktör i vare sig Åre, Bräcke eller Strömsund.
Den fysiska redaktionen i Strömsund lades ner i fjol. E-tidningen på tisdagar lades ner och man höjde prenumerationsavgiften med 30 procent.
Tidningen har aldrig haft så många anställda journalister men ändå får prenumeranterna mindre och mindre lokaljournalistik. Man verkar dessutom ha problem att fylla papperstidningen.
Och man har ett problem när det gäller lokaljournalistiken, det är inte bara mindre utan också sämre med obefintliga uppföljare kring viktiga frågor som man trots allt tagit upp.
inget bra tecken för en publikation som kallar sig länets enda lokaltidning.
Klart man kan öka antalet prenumeranter om man ger bort prenumerationer och det ska bli intressant att se upplagesiffrorna som redovisas i mars.
Gunnholt lyfter fram tidningens satsning på videoreportage på webben.
Gäsp, ytterligare ett exempel på bristen på nytänkande.
Som redaktionschef på TV4 Jämtland 1994 drog jag i gång en serie TV reportage från länet som blev en succé.
Reporter var duktige Pär Larsson som lämnade oss allt för tidigt.
Serien kallade jag, Hem till byn, det med en snegling och en blinkning till den populära TV-serien.
Och vad heter då JT:s nyskapande satsning på videoreportage från länet?
Hem till byn!
JOLLY GOOD som engelsmännen skulle ha sagt!
Noterar att det senaste alstret där har det passande namnet, Grismöte i Brånan!
Och det är naturligtvis inte konstigt att folk ringer mig och klagar när det fortfarande går att se på JT:s web att jag är chefredaktör, att man har 3800 prenumeranter och att man kommer ut två gånger i veckan och har en lokalredaktion i Strömsund.
Något som är lika sant som annat som man publicerar.
Ni som är inne och läser och uppskattar det ni får ta del av! Swisha gärna valfritt belopp till 070-5747290 så att ni stödjer fortsatt publicering av Dagens Ralph.
Det finns också Q:r kod att skanna längst ned på sidan!