Jag kommer ihåg en gång för många år sedan när jag var och fiskade i Sur Darya, en av Centralasiens största floder.
Det jag var ute efter var Sasan, en stor karpfisk och Marynka också en karpfisk.
Sedan fanns det både mal, gädda och en typ av aborre och stör.
Det var som vanligt behäftat med vissa problem.
Vi färdades i en Fordbuss med dieselmotor.
Av dekalerna att döma hade den någon gång i sitt liv varit en tysk hyrbil och befann sig numera tydligen på långtidsuthyrning i Uzbekistan.
Färden gick efter vägar som fick usla jämtlandsvägar att framstå som autostrador.
Vi slog läger så småningom vid flodens strand efter att i många timmar kört på hjulspår i sanden.
Tälten slogs upp och det grillades shaslik och dracks turkisk öl och kazakisk vodka.
Dagen efter visade fiskeguiden en bild på en mal han fångat året innan.
Den var uppvevad på en ställning av den typen man här hemma använder när man flår och tar ur älgar.
Han stod själv bredvid fisken på bilden och såg liten ut i jämförelse.
Han hade fångat malen som var på nästan 250 kilo med en stålkrok som var 4 decimeter lång.
Den agnades med en sur höna.
Sänket bestod av en 4 kilos sten med ett borrat hål i.
Linan av ett flera centimeter tjockt flätat hamprep.
För att dra upp den krävdes tre man!
Spännande.
Nu skulle vi ut i båt på floden. Flytväst och annat kunde jag glömma och naturligtvis måste man stå i båten och kasta.
Jag körde med laxfiskespö och värsta ABU 7000i rullen.
Ett 40 grams drag drog ut linan fint när jag kastade.
Guiden ror mig genom kanaler i stråk i gigantiska vassbestånd. Vassen som mest påminner om bambu sticker upp 3-4 meter ur vattnet.
Plötsligt får jag ett hugg så att jag nästan åker ur båten.
Jag drar åt mig spöt men innan jag hinner göra mer så blir allt slappt.
Vevar in och draget visar sig ha bettmärken i metallen och båda trekrokarna har gått av.
Hmmmm.
Guiden skrattar och säger stör!
Någon timme senare får jag på en Sasan som jag får jobba med någon timme.
Väl i båten visar den sig väga 26 kilo och vara 1.20 lång.
Det är en nöjd fiskare som lägger sig och sover i tältet den kvällen.
Dagen efter ska vi åka vidare.
Men bussen har klara problem, den orkar inte gå ordentligt.
Och den klarar absolut inta av att ta sig uppför sluttningen från floden.
Det är något fel på insprutningen.
En av guiderna lämnar oss för att gå till närmaste by.
Den ligger enligt uppgift fem mil bort.
Tälten slås upp igen och fisket går vidare.
Inga fler bitmärken i draget men med haspelspö har jag ett antal roliga upplevelser med stridbar Marynka i 2-4 kilosklassen.
Efter två dagar anländer guiden i en knallgrön penselmålad gammal Lada med en förare med ett stort leende och inga tänder.
Guiden undrar om jag har hundra dollar cash.
Det har jag.
Han tar dom och åker.
Dagen efter dyker han upp med en gigantiskt militärmålad Ural lastbil med chaufför och drivning på åtta hjul.
Chauffören är en glad figur med knäckt näsa och glädjen kan kanske bero på att han läskat sig?
Hytten rymmer fyra man och lastbilen drar den trasiga Forden till närmaste stad som bara ligger 10 mil bort.
Chaufförens andedräkt fyller hytten med spritångor och när en av guiderna halar fram en flaska vodka känns det helt överflödigt.
Kl 14, en torsdag i mitten av ingenstans Centralasien.
I närmaste stad väntar en något nyare Fordbuss, även den med tyska hyrbilsdekaler.
Och det som hände sedan är en helt annan historia.
Ni som är inne och läser och uppskattar det ni får ta del av! Swisha gärna valfritt belopp till 070-5747290 så att ni stödjer fortsatt publicering av Dagens Ralph. Det finns också Q:r kod att skanna längst ned på sidan.