Valdebatterna har börjat…. det är ju gunås valår i år.
I år är det 50 år sedan jag röstade för första gången och sedan har jag röstat i varje val, kyrkoval, EU-val och de folkomröstningar som genomförts.
Folkomröstningarna handlade om kärnkraft 1980, där linje 1 och 2 fick flest röster med innebörd att kärnkraften skulle avvecklas när den kunde ersättas av andra energikällor.
Det skulle inte heller byggas fler än de 12 reaktorer som då var i drift eller under byggnad.
Och det beslutet gäller väl vad jag förstår fortfarande?
1994 röstade vi om EU och jasidan vann med 52,3 procent.
2003 sa svenska folket nej till euron med ett nej där 55,9 inte ville gå med i valutaunionen.
Aldrig tidigare har jag känt att jag inte har lust att gå och rösta.
Rösta på vad?
Jag kommer ihåg när partierna drev frågor utifrån ideologisk grund.
Ideologi, kom ihåg det ordet.
En gång i tiden var det, limmet som höll ihop de olika partierna och som utgjorde grunden för deras arbete och också var den avgörande skillnaden mellan partierna.
Vad har vi för skillnad idag?
Att några av partiernas ledare skriker högre än de andra?
Ebba Busch är ett perfekt exempel på det jag nämner.
Kan någon säga vad Kristdemokraterna har för ideologisk/religiös grund för partiet?
Nej, trodde väl det.
Men alla känner till alla hennes utspel inte minst på sociala medier.
I det läge som Sverige är idag behöver vi politiska ledare.
Inte ett gäng politiska clowner.
Att Ebba etablerar sig som politikens fäbodjänta och ger falukorven ett ansikte kanske ger lite högre väljarsiffror kortsiktigt?
Men bygger det framtiden för Sverige?
Det hattas hit och dit i energifrågan.
Resultat, företag och hushåll vågar inte satsa på en elektrifiering som ska föra oss in i det fossilfria samhället.
Allt fler i vårt land får det allt sämre!
En undersökning som Länsförsäkringar gjort och som publicerades för några veckor sedan visade att var fjärde hushåll, 25 procent hade mindre än 500 kronor på kontot dagen innan lön.
För ett år sedan var den siffran var femte hushåll eller 20 procent.
Tre procent av hushållen har ingenting alls eller tvingas låna för att klara sig till lön.
Det här är stora och viktiga samhällsfrågor som inte löses med luftiga utspel i sociala medier.
Sverige behöver politiker som lägger fram förslag om hur vi bygger Sverige och utvecklar vårt land för framtiden, för att våra barn och barnbarn ska få det bättre.
Inte politiska pajaser som bygger självhävdelsealtare på webben för att rädda sig kvar vid makten en period till.
Problemet vi väljare har är att valet i svensk politik står mellan pest och kolera.
En gång i tiden byggde svenska politiker ett Sverige där alla skulle få det bättre, oavsett etnicitet och bakgrund.
Idag bygger man ett samhälle där våra politiker öppet beslutar att etnicitet och bakgrund ska vara en grund för oftast negativ särbehandling i olika sammanhang.
När jag röstade för första gången 1976 fanns det inte på kartan att stoppa 13-åringar i fängelse.
Eller att den polis som 1975 löste 45 procent av alla brott 50 år senare bara skulle klara av lösa 12 procent.
Nej, jag har ingen lust att rösta i det kommande valet.
Rösta på vad?
Den obefintliga ideologin eller de obefintliga idéerna om hur Sverige ska byggas i framtiden?
Ni som är inne och läser och uppskattar det ni får ta del av! Swisha gärna valfritt belopp till 070-5747290 så att ni stödjer fortsatt publicering av Dagens Ralph. Det finns också Q:r kod att skanna längst ned på sidan