Jämtlands Tidning fick för i år 4 941 000 kr i mediestöd.
Ett stöd som ska användas till löner för journalister och ge en bättre lokalbevakning.
En vecka efter att tidningen fick klart med stödet i mitten på december förra året beslöt den nye ägaren att halvera utgivningen genom att lägga ned E-tidningen på tisdagar från och med årsskiftet.
Vilka signaler det ger presstödsnämnden verkar man inte bry sig om!
Tidningen gick alltså från att komma ut två dagar i veckan, tisdagar som E-tidning och torsdagar som E-tidning och papperstidning till att bli en veckotidning med utgivning en dag i veckan.
Presstödet var tidigare ett rättighetsstöd, hade du ett visst antal prenumeranter var du berättigad till ett stöd som ökade ju fler prenumeranter du hade.
2023 fick vi ett nytt mediestöd. Nu måste man komma in med ansökan varje år.
En ansökan där du ska förklara vad stödet ska gå till och vad du vill uppnå med det.
Ansökan tog jag fram i augusti förra året och lämnade till Mediemyndigheten.
Tidningen fick alltså 4,9 miljoner att jämföra med LT och ÖP som tillsammans fick 7,2 miljoner.
Så här fem månader in på bidragsåret kan jag konstatera att det enda som följer ansökan är att man anställt några nya journalister.
Att lägga ned E-tidningen på tisdagar har enkelt konstaterat resulterat i att andelen lokalt publicerat material halverats.
Något som är enkelt att mäta.
Och det var väl knappast meningen med stödet?
Vad som är ännu mer märkligt är att man genom att lägga ned E-tidningen på tisdagar ensidigt bröt det avtal man hade med prenumeranterna.
Förutom att halvera utgivningen höjde man också prenumerationspriset med över 30 procent.
Så här säger Konsumentverket.
¨Har man en prenumeration med bindningstid och företaget inte kan leverera enligt överenskommelse, så kan man begära ett prisavdrag om man ändå vill fortsätta med prenumerationen.
Är ändringen av väsentlig betydelse kan man ha rätt att häva avtalet, vilket innebär att avtalet sägs upp med omedelbar verkan. Om avtalet hävs så har man rätt att få återbetalning för återstående tid.
Om det i stället är en tillsvidareprenumeration så kan man säga upp den direkt och inte behöva betala för fler tidningar.
Om man inte kommer överens med företaget kan man göra en anmälan till myndigheten Allmänna reklamationsnämnden. ARN ger en rekommendation hur tvisten kan lösas.
För att ARN ska kunna pröva tvisten krävs det att företaget har sagt nej till ens krav eller fått skälig tid på sig att svara, men inte gjort det.¨
Med andra ord, den som prenumererar och som betalade sin prenumeration innan årsskiftet och prenumerationen löper på kan kräva halva prenumerationskostnaden tillbaka eller säga upp prenumerationen och få tillbaka resterande belopp.
Det är alltså fritt fram att skriva till tidningens prenumerationsavdelning och begära pengar tillbaka.
Har man förlängt prenumerationen efter årsskiftet anses man ha godkänt det nya avtalet.
Får man nästan fem miljoner kr i skattepengar för mer och bättre journalistik ska man inte halvera utgivningen. Ännu mindre höja priset på den försämrade produkten.
Sedan är det väl en trovärdighetsfråga att påstå att man är opolitisk när man synligt inte längre är det.
Ralph Rentzsch