Kommer ni ihåg de gula postbussarna?
Som gick överallt och som tog med folk och gods till och från alla orter i glesbygden.
Med cykelställ i fronten så man kunde hänga upp sin stålspringare där innan man klev på.
Skvadermodellerna plockade också upp mjölkkrukorna som ställdes ut för hämtning på de mjölkbryggor som vi ser finns kvar här och var.
Tänk vilken hantering av mjölken, först handmjölkas i hinkar, sedan slogs mjölken över i mjölkkrukorna som ställdes ut på mjölkbryggan.
På sommaren i 20 grader värme, på vintern i minus 20.
Sedan kunde mjölken skvimpa runt i krukan på flaket i timmar innan den kom till mejeriet där krukorna tömdes.
Vilket jobb, men småskaligheten gjorde att det räckte med 5-10 kor.
Och då fanns det höskulle på fjösen.
En höskulle där barn i sällskap med möss och katter och hundar kunde bygga grottor och leka.
Utan både hjälm, benskydd och allergitabletter.
Ville man ringa om man inte var hemma så fick man använda en telefonkiosk.
Där man använde mynt, 25, 50 öringar och 1 eller 2 kronor.
Hade man tur fanns där även en telefonkatalog.
Det gällde att mynten räckte annars bröts samtalet mitt i.
Ville man ha telefon hemma så fick man gå och ansöka på Televerkets kontor.
Då kunde man också välja mellan en röd, gul eller svart dialog telefon.
Den skulle vårdas ömt för den var Televerkets egendom och skulle återlämnas om abonnemanget avslutades.
Med lite tur tog det bara en månad innan en televerkare dök upp och kopplade in telefonen.
Och ringde man kostade det extra om du ringde utanför ditt riktnummerområde.
Och ringde man mer än tre riktnummerområden bort var det rikssamtal!
Extra kostsamt.
Och så fick du en telefonkatalog varje år.
Och där var det viktigt med titlarna. Det var inte bara så att du kunde kalla dig vad som helst utan det kollades upp.
Nu fanns det väl svårkontrollerade gråzoner. En kamrat stod angiven som poet och en som hundpsykolog.
Men annars var det väl hemmansägarna som dominerade titelsidan.
Räkningar betalades över disk på post eller bank.
Dessa hade öppet fem dagar i veckan.
Posten hade lunchstängt och fanns på många små orter.
Så minns jag att det fanns post i Laxsjö!
Och så fanns det butiker överallt, i varje by!
Dit varorna kördes med postens gula diligenser.
Och utanför butikerna hängde löpsedlar med dagens hetaste nyheter.
Inne i butiken kunde du betala med pengar eller check!
Och det fanns massor med mynt.
1,2,5,10,25 och 50 öre.
1 och 2 kronor.
Sedlarna var på 5, 10, 20, 50, 100, 1000 och 10 000 kronor.
Det kostade en tia att gå på bio.
En glass 25 öre och det fanns ettöres godis!
Och ville man ha information om något fick man gå till biblioteket som var öppet sex dagar i veckan.
Här kunde man greppa ett uppslagsverk och slå upp USA:s 18 president, Ulysses S. Grant eller namnet på Omans huvudstad, Muskat.
Man fick alltså anstränga sig lite när all information i världen inte var bara ett knapptryck bort.
Levde vi sämre? Nope, livet rullade på då också. Sverige producerade, folk gick till jobbet.
På helgerna groggade man och tittade på TV eller gick på dans.
Och så röktes det kopiöst, skolorna hade rökruta där elever och lärare trängdes och rökte. Slog man på TV röktes det obegränsat i rutan liksom överallt i samhället!
Men samhället fungerade och folk levde knappast sämre än idag.
Vi kan väl konstatera att i analoga Sverige 1975 löste polisen 45 procent av brotten, en siffra som i dagens digitala värld är nere i 12 procent.
Ni som är inne och läser och uppskattar det ni får ta del av! Swisha gärna valfritt belopp till 070-5747290 så att ni stödjer fortsatt publicering av Dagens Ralph. Det finns också Q:r kod att skanna längst ned på sidan.