För många år sedan på den tiden som den internationella flygplatsen i Uzbekistans huvudstad Tashkent inte bara hyste flygpassagerare utan även lösspringande hundar, katter och en och annan get anlände jag en tidig morgon med Aeroflot från Moskva.
Det här var just efter att USA anfallit Afghanistan i kriget mot terrorismen.
En fd sovjetisk flygbas i den tidigare sovjetrepubliken Uzbekistan uppläts till USA som bas för attackerna.
Det var Karshi-Khanabad basen som nu fick namnet Camp Stronghold Freedom.
Med andra ord var USA och Uzbekistan plötsligt bästa vänner.
Och inledde alla möjliga samarbeten.
Bland annat skickades misstänka terrorister som gripits runt om i världen till Uzbekistan för att förhöras av den ökända säkerhetstjänsten SNB.
Förhör som förskönande beskrevs genomförda med utsträckt förhörsteknik.
Det kanske mest mätbara av den amerikanska närvaron för civilbefolkningen i den uzbekiska huvudstaden var att priset på prostituerade femdubblades och att heroin från Afghanistan plötsligt blev så billigt att det reades för 300 dollar kilot.
Om allt detta var jag omedveten där jag stod halvsovande i den långa kön till tullen.
På den här tiden tvingades man fylla i ett formulär vid ankomsten där man fick ange vad man hade med sig i bagaget och hur mycket kontanter. Alla bagage röntgades också av tullen. Formuläret, i två delar stämplades av tullaren och man fick behålla ena delen som skulle uppvisas med bagaget vid utresa. Och ja, bagaget röntgades då också!
Det här brukade ta minst några timmar.
Här stod jag alltså i kön och en hund dök upp och nosade på min väska som stod på golvet vid mina fötter.
Jag satte foten under magen på den och skjutsade i väg den över golvet.
Fem minuter senare satt jag i ett fönsterlöst rum med en amerikansk DEA agent och två uzbekiska tullare. Mitt bagage plockades i småbitar, där det mest upphetsande man hittade var två helor whisky inköpta på Arlanda och en burk tabletter mot urinvägsinfektion som jag använde mot magsjuka, tips från läkarbekant!
Och ja, jag fick klä av mig också.
Vem kunde tro att en amerikansk narkotikahund plötsligt hittat till Tashkents flygplats?
Inte jag i alla fall.
Efter fyra bortkastade timmars förhör så släpptes jag.
Någonstans i hanteringen hade whiskyn försvunnit.
Själv kom jag ut i morgonljuset trött och med nya insikter.
Alla hundar i Tashkent är inte strykarhundar och uzbekiska tullen gillar whisky.
Glad Påsk, nu tar jag påskledigt!
Ni som är inne och läser och uppskattar det ni får ta del av! Swisha gärna valfritt belopp till 070-5747290 så att ni stödjer fortsatt publicering av Dagens Ralph. Det finns också Q:r kod att skanna längst ned på sidan.