Jag kommer ihåg HP från 80-talet då han tillsammans med den andra frontfiguren, Arne Rubensson i Hardda Ku Harrda Geit ofta uppträdde på Storsjöyran.
HP var en glad skit som jag hade många och långa samtal med i yrans presspub.
Vi hördes då och då på telefon och klassiker som E 75 och Jamtlandstaus gick varma på kassettbandspelaren.
Japp, det var kassett på den tiden.
Jag jobbade på SVT i Sundsvall och hur det nu var lyckades jag sälja in att HP var värd en riktig TV-satsning.
Sagt och gjort, en vårdag 1992 plockade jag upp honom vid Östersunds station i min Volvo PV 544 av 1962 års modell och vi åkte till Månsåsen.
I Månsåsen mötte ett team med bla två fotografer och ljudtekniker upp och vi spelade in några timmar med HP sjungande och spelande gitarr i kökssoffan.
Under tiden stekte jag kams och serverade nubbe och öl.
Det hela kan väl beskrivas som ganska lyckat och blev först ett 25 minuter långt program i en serie som gick i dåvarande Mittnytt med namnet Rentzsch på väg.
På den tiden hade Mittnytt en halvtimmessändning på fredagar.
Vi ska dessutom tänka på att sändningsområdet då var från Tierp till norr om Örnsköldsvik och från havet till norska gränsen.
Programmet gick klämfredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag.
Jag minns att Rickard Palm, senare känd studioreporter på Rapport klagade bittert.
Hans föräldrar skulle se Mittnytt på fredagen i sin stuga utanför Tierp men det var ju bara några som åt och spelade gitarr!
I alla fall tyckte ledningen på SVT att HP och programmet kunde vara grund för en dokumentär om HP till riks-TV.
Så senare samma år i samband med Storsjöyran spelade vi in några av Harrda Ku Harrda Geits konserter och kompletterade med lite intervjuer med fans.
Det var Ingrid Marklund och jag och resultatet blev en halvtimmesdokumentär om HP som sändes några gånger i SVT.
HP var ju en klassisk överliggare i Uppsala.
En begåvad lingvist som lärde sig jamska på distans i Uppsala trots att han då inte satt sin fot i länet.
Jag glömmer aldrig svaret på frågan jag ställde om det inte blev trist att bo i en studentkorridor i 25 år.
–Nä, det kommer ju nya människor hela tiden, svarade HP.
HP var en musikalisk virtuos på många olika instrument.
Och han var alltid mittpunkten i festen och när han var ute och spelade.
Tyvärr tror jag att han också var en ganska ensam människa.
HP kommer att lämna ett stort musikaliskt hål efter sig i länet. Ett hål som blir svårt att fylla.
Tur är att hans gärning lever kvar i hans musik.
HP blev bara 74 år.
Ni som är inne och läser och uppskattar det ni får ta del av! Swisha gärna valfritt belopp till 070-5747290 så att ni stödjer fortsatt publicering av Dagens Ralph. Det finns också Q:r kod att skanna längst ned på sidan.