Vi har en ryckighet när det gäller lagar och regelverk kring miljösatsningar.
Och det gynnar vare sig hushållen, näringslivet eller miljön.
Det senaste exemplet är när det från 1 januari i år blev obligatoriskt att sortera ut textilier från hushållsavfallet.
Tanken var att klimatpåverkan skulle minskas och att återvinningen skulle öka.
Resultatet kan väl bara beskrivas som fiasko.
Återvinningscentraler fylldes till brädden med textilier.
Insamlingsorganisationer med containrar som tar emot kläder fylldes med trasiga kläder och tvingades ta bort, eller stänga stora mängder av insamlingsställen.
Organisationerna fick stora kostnader för förvaring, sortering och förbränning av kläder som inte gick att återbruka.
Jag har skrivit det tidigare, det ska vara enkelt och ekonomiskt fördelaktigt att vara miljövänlig.
Det är där våra politiker och tjänstemän ska lägga tid och energi på att ta fram just de alternativen för hushåll och näringsliv.
Annars blir det precis som med textilåtervinningen, fiasko.
Här införs en ny lag utan att infrastruktur finns för att ta hand om textilierna.
Dessutom med lite och otydlig information till hushållen!
Så skapar man otydlighet och i detta fall även ett sopberg.
Textilindustrin är en av de stora miljöbovarna i världen.
Den står för stora utsläpp av skadliga kemikalier och enorm vattenanvändning.
Allt för att vi ska kunna köpa billigt den senaste kollektionen av något klädesplagg som efter några få användningar hamnar i garderoben.
Jag har skrivit det tidigare, vi kommer aldrig att få någon ändring av miljön så länge det är en god affär för enskilda företag att skjuta över betalningen av miljönotan till samhället, dvs oss andra!
Att HM:s aktiekurs stiger är ju kul för ägarfamiljen men i längden en förlustaffär för Sverige och dess innevånare.
Att tillverka slit och slängprodukter och transportera över hela jorden är ett av våra stora problem.
Och det löser man inte genom att införa en lag om textilåtervinning.
En lag som man dessutom backade från och där nu från oktober, textilavfallet återigen får slängas som tidigare.
Vi måste få ett system där alla från producent till konsument och alla parter däremellan är involverade.
Där kläder faktiskt används under sin maximala livslängd för att sedan i bästa fall materialet återanvänds.
Vi kan ta ett exempel inte så många årtionden bort.
Kläder användes tills de inte gick att laga längre. Då blev de till mattrasor som vävdes till trasmattor som levde ytterligare många år!