Ni som läste det jag skrev igår.
Och jag har skrivit det tidigare.
Jag har inget att göra med Jämtlands Tidning.
Inte sedan flera år.
Tack och lov.
Igår påpekade jag att det inte var så svårt att förstå att folk trodde jag fortfarande var involverad i Jämtlands Tidning.
Det stod ju fortfarande på tidningens web att jag var chefredaktör sedan start, att tidningen hade 3800 prenumeranter och att man kom ut två gånger i veckan och hade lokalredaktion i Strömsund.
Idag gör det inte det längre.
Det behövdes att chefredaktör Simon Gunnholt läste min krönika för att man skulle uppdatera sin web.
Nu framstår det i stället som att han varit chefredaktör sedan tidningen startade.
Men, fakta är ju inget som han verkar vara intresserad av.
Att den gamla texten fanns kvar, år efter att jag slutat är väl ett typexempel på vad man kallar noll koll!
Och har man inte koll på uppgifterna på sin egen web, då har man inte heller koll på den jämtländska verklighet man förmodas skildra i tidningen.
Då är det kul att man verkar ha bättre koll på min blogg!
Själv kan jag bara konstatera att jag nu har närmare 3000 besök här dagligen, ett antal kommer från utanför landets gränser.
Men nyheter och fakta är inget som verkar premieras längre i JT.
Journalistiskt är tidningen en riktigt usel produkt.
Det säger jag inte för att vara elak, utan för att den är det.
Det lokala materialet är en bråkdel av vad det varit tidigare.
Den nye ägaren vill sätta sin politiska och personliga prägel på tidningen.
Det är naturligtvis hans ensak.
Det jag ogillar är att man använder tidningen som jag byggde upp som en opolitisk lokaltidning till att bli ett forum för diverse åsiktsmegafoner som framför rena lögner och hittepå.
Samtidigt som man ändå försöker framskymta att tidningen är opolitisk.
Det är naturligtvis falsk marknadsföring.
Att nye ägarens politiska linje verkar ligga ungefär 20 distansminuter höger om Alternativ för Sverige är ju trist, för tidningen!
Senast förra veckan när jag var hos tandläkaren påpekade en i personalen att hen slutat prenumerera på grund av att tidningen plötsligt blivit en åsiktsmegafon.
Den nye ägaren har ett förflutet i inglasnings och fönsterbranschen.
Det är saker man köper kanske en gång i livet.
Mötet med kunden blir då en engångshändelse.
En tidning är en vän man bjuder in i hemmet för att dela vardagen med, dagligen!
Om vännen börjar bli för konstig är det ingen vän länge och bjuds inte längre in i hemmet.
Jag har i ett antal krönikor påpekat att man ska vända sig till nye ägaren med sina synpunkter. Inte till mig eftersom jag inte har något att göra med tidningen längre.
Det verkar folk också ha gjort!
Därför är det med intresse jag noterar att nye ägaren verkar ha gjort sig osynlig.
Det tycks som han skaffat sig skyddad identitet och även fört över sina tillgångar till en nära släkting.
Spännande.
Själv har jag kopplat in advokat för att få tillbaka ett lån på 300 000 kr som jag lånat ut till ett av bolagen som han köpte.
I stället för att betala lånet såg han till att stryka det ur bokföringen.
Och riktigt så funkar det inte i Sverige.
Inte idag.
Men kanske i framtiden i det Sverige han verkar vilja bygga upp?